Vardagsord - by emma

För att använda ett ord som man inte riktigt vet om det är okej att använda längre eller inte.


Här sitter alltså jag, på Starbucks, mitt på Manhattan, med en rosa krämfylld slags kaka och en chailatte, med min dator, tillsammans med en massa människor av olika härkomst som jag sedan aldrig mer i mitt liv kommer träffa.

Livet är bra jävla fantastiskt och underbart oberäkneligt.

Jag är så trött så jag vet varken ut eller in, därav spenderar jag min kväll här och inte med de andra som är och roar sig i Little Italy.
Jag vet, jag är i New York och borde inte banga, men jag skulle inte vilja vara någonannastans just nu än precis här.
Natten som passerade va festlig och blev alldeles underbart mysig efter ungefär kl ett.
Ibland behöver man bli påmind om hur det ska vara.
Och det va väldigt lägligt precis nu.

Så sömn är lite av en bristvara, men det kommer åtgärdas ikväll.


Idag begav vi oss till Times Square.
Det är ju så absurt att gå omkring här bland alla de här byggnaderna och gatorna som annars bara finns i någon slags fantasivärld som man ser på tv. Helt plötsligt står man mitt ibland dem, och det går liksom inte riktigt att ta in.
Speciellt inte om man bara sovit 1½ timme och hjärnan känns som gelé.

Imorron har vi storslagna planer. Faktiskt alla dagar har vi storslagna planer om vi ska hinna med att göra alls som vi har tänkt.



Alltså, fattar ni..?

Jag är i NEW YORK FOR GODS SAKE! :D




e