Vardagsord - by emma

I did it!

Herreguud.
Aldrig mer dubbla pass.
Det är min önskan iallafall.


Sista dagen på ICA: CHECK!!!!


Och nu: SOVA!


Gonatt..

Kan det så vänligen dra in ett riktigt regnoväder nu, om jag får be.

På grund av en sen kväll igår samt en oerhört irriterande mamma som behagade väcka mig alldeles för tidigt imorse, har jag INGEN lust att jobba solpass på Harry´s klockan halv fem.
En halvtimme efter att jag slutat här för övrigt.

Och däremellan ska jag hämta bil så det kan ju bli en aning svårt att hinna.


Och DÄR blev jag hungrig.
Så bra, jag ska sitta här i två timmar till.


Ynk ynk.
Stackars, stackars mig....... :)



e

Sista daan, sista daan, sista daaaan. Sista daan, sista daan, sista daaaan. Sista daan, sista daan, sista daaaan.
Sista daan. SISTA DAN!

[med valfri melodi]

Jag vet inte hur mycket en människa kan behöva sova, men den här människan verkar ligga lite efter på sömnfronten iallafall.

Förkyld och febrig har jag varit också, men det har jag lyckats sova bort verkar det som.

Nu ska denne sömnige, men nu ganska pigga, åka och tvätta jobbkläder på Harry´s, samt inhandla lite medikamenter.


Hej.

.. börjar det bli mörkt på kvällarna.

Liite mörkare liite tidigare och framför allt ljust liite senare på nätterna.



Och jag ska få besök jag.
Tihi :)




e

"If I want to? Hell, yes!"



Den behövde jag idag :)

till vardagen.
Vad nu det är.
Idag är den iallafall väldigt grå, åskig och regning och spenderas för tillfället i växeln på ICA.
Här händer inte mycket, som oftast såhär års.
Alla är ju på semester så det är ingen som ringer.


Hemkomsten skedde i tisdags eftermiddag, då hade vi varit vakna i lite drygt ett dygn.
Ett drygt drygt dygn dessutom.
Det är inte så hett att flyga sådär långt.
Med väntetid och byte och skit.

Och jag tänker inte ens försöka att göra någon slags summering av resan för det skulle inte gå.
Canada va fantastiskt; sång, vin, trädgårdsfester, hummer, valar, en smula kärlek och ett himla promenerande upp och ner i backarna.
New York va galet; skyskrapor, taxibilar, tunnelbana, folk, folk, folk och mera folk, och en enorm värme, ännu mer promenerande och ett bedrövligt spenderande av dollars.

Och avtack och adjö och goodbye till vocado.

Galet, konstigt och jättejätteskönt.
Har nog inte fattat det än riktigt.



Jag har en tatuering på min arm som läker och kliar, och ikväll ska jag väl jobba i piké så det kan bli både intressant och spännande. Men jag hoppas ingetdera, och jag tror inte att det ska behöva bli någon uppståndelse.
Det är ju inte bara jag liksom..



Aja.
Det är grymt skönt att vara hemma iallafall.
Hemma är ju hemma och skulle jag kunna hålla mig i skinnet så skulle det kunna vara riktigt trevligt.






e

För att använda ett ord som man inte riktigt vet om det är okej att använda längre eller inte.


Här sitter alltså jag, på Starbucks, mitt på Manhattan, med en rosa krämfylld slags kaka och en chailatte, med min dator, tillsammans med en massa människor av olika härkomst som jag sedan aldrig mer i mitt liv kommer träffa.

Livet är bra jävla fantastiskt och underbart oberäkneligt.

Jag är så trött så jag vet varken ut eller in, därav spenderar jag min kväll här och inte med de andra som är och roar sig i Little Italy.
Jag vet, jag är i New York och borde inte banga, men jag skulle inte vilja vara någonannastans just nu än precis här.
Natten som passerade va festlig och blev alldeles underbart mysig efter ungefär kl ett.
Ibland behöver man bli påmind om hur det ska vara.
Och det va väldigt lägligt precis nu.

Så sömn är lite av en bristvara, men det kommer åtgärdas ikväll.


Idag begav vi oss till Times Square.
Det är ju så absurt att gå omkring här bland alla de här byggnaderna och gatorna som annars bara finns i någon slags fantasivärld som man ser på tv. Helt plötsligt står man mitt ibland dem, och det går liksom inte riktigt att ta in.
Speciellt inte om man bara sovit 1½ timme och hjärnan känns som gelé.

Imorron har vi storslagna planer. Faktiskt alla dagar har vi storslagna planer om vi ska hinna med att göra alls som vi har tänkt.



Alltså, fattar ni..?

Jag är i NEW YORK FOR GODS SAKE! :D




e

Idag är det vilodagen.

Vi håller på och tvättar i den enorma upplaga av tvättmaskin som står i garaget här intill. Efter viss ansträngning kunde vi läsa oss till vilket medel som skulle vara i vilket fack och hur sedan hela maskineriet skulle sättas igång.
Så snart är det dags för torkning.

Vi har sovit ut, igår va det en enormt trött dag efter fredagkvällens bravader, de andra begav sig hem till Six Vocalensemble på chokladkaka och té efter deras konsert, men jag begav mig hem. Kunde inte hålla ögonen öppna.

Ikväll är det grillfest hos herrn i det norska huset. Han som hatar franska viner och The Simpsons (inte de gula tecknade figurerna utan det äldre paret som jag, Amanda och Anton huserar hos under festivalen).
De är tråkiga filosofer tycker han.
Och vi kan väl inte annat än att hålla med.
Men snälla är dom.
Igår fick vi leverans av varor vilka vi beställt från en lista.
Vi får sköta allt själva med matlagning, diskning och annat.
Till skillnad från de andra tre som bor hos han med grillfesten.
Men vi tycker det är rätt skönt.
Vi äter när vi vill, sover när vi vill och behöver inte sitta och vara trevliga när vi inte har lust.


Jag börjar känna att jag skulle kunna tänka mig att åka hem sådär om några dagar, eller iallafall fortsätta resan till New York.
Hemlängtan har inte satt sina klpr i mig riktigt än, kanske kan det vara så att jag slipper.
Man är ju så aktiverad helatiden så det finns inte tid att ens fundera över att det finns ett hemma.
Må, ti och ons kvar här på festivalen.
Sen drar vi tidigt på to morgon.
Till NY!
Det kommer bli vansinnigt.


Jag tänkte jag skulle börja på läxan lite.

Klockan är halv sex på kvällen hemma.
Och Power Meet är över för den här gången.
Jag är sjukt nyfiken på hur det har varit och hur det har gått, vad vi har sålt för, om vi har satt rekord, hur dräggiga raggarna har varit och hur många hamburgare som faktiskt serverats.

Saknar er där hemma!

Nu ska jag visst locka Amandas hår.



Puss från ett stormblåsigt St Johns!




e

Vi ska gå till bussen om cirka tre minuter, vilken ska ta oss till kyrkan där vi ska ha konsert ikväll.

Bara sex låtar, men ändå. Den fylls ut av allaehanda körter.



Här gör det inte ont att vara, alla är sjukt trevliga och jag har äntligen återhämtat mig från jetlagen.
Det brukar ju ta några dagar.

Men dollarsarna flyger.

Imorron ska vi på valsafari och äta hummer på stranden, ikväll är vi eventuellt bjudna till den verandafesten som vi va på igår, men som vi var för trötta för att stanna kvar på.


Och nu ska vi gå.




Hej på er!



e

Herregud.

Cityfestivalen är slut. Jag har jobbat HELA festivalen, sedan i tisdags, och nu känns det att man lever.

Eller, jag känner mig egentligen mer död än levande.


Råkade ta ett glas vin här för mig själv i väntan på den buss som ska föra mig ner till stan, och det kändes direkt att det va vin jag drack..


Har packat i räserfart, hämtat skivor hos Lasse Backman som satt mitt i ett-års-kalas och hade tårtätande människor vid långbord, och så har jag ätit amerikanska pannkakor med lönnsirap hos mamma.
Hon tyckte att jag skulle komma in i stämningen.. :)


Och nu ska vi äta middag på Bishop med harry´s-familjen och fira att vi överlevt veckan.

Vi slog förresten NÄSTAN rekord igår.
230.000.
Inte illa!
Och det känns i fötterna idag kan jag säga.




Trevlig söndagkväll!



e

Det är ju en bransch det här å.

Man ska väl vara glad om man överlever sin 40-års-dag.



Men det är det värt... :)






e