Jah, kom igen!
Mitt tre-modem och jag, vi drar inte riktigt jämnt här i skogarna mellan Katrineholm å Västerås.
Nu är vi i metropolen Eskilstuna, då går det lite bättre.
Jag har varit och hälsat på syster med tillhörande familj i Skåne.
Där har jag lekt med barn. Läst sagor. Klätt på barn. Klätt av barn. Matat barn. Tröstat barn. Varit barnvakt. Och generellt fått en dos av barn som är betydligt större än i normala fall!
Det har vart alldeles väldigt trevligt, och behövligt, och jätte jättekul att träffa dom allihopa.
Särskilt de små liven.
Och nu väntar bardisken på Harrys!
Och imorgon........ ÅRETS KRYSSNING!!!!!! :D
Todeloo, och trevlig lördagkväll!
e
On my way..
.. to Skåne.
Med tåg.
Det är rätt trevligt att åka tåg.
Sålänge allt fungerar som det ska.
Och man har någonstans att sätta ändan.
Och det är lugnt och tyst.
En liten minisemester hos systern blir det.
Systern som jag inte har sett på några år.
Heller ej de tillhörande barnen.
Ska bli så trevligt :)
Och en skön uppladdning inför flytten.
Har packat ihop hemmet nu.
Och fascinerats ett antal gånger under tiden över hur mycket saker man kan få plats med på 18 kvadratmeter.
Korven väckte mig imorse klockan sex.
Två gånger.
Då blev han straffkommenderad till badrummet.
Och jag är trött.
Va mitt i mina djupaste drömmar när väckarklockan väckte mig klockan nio.
Åkte vattenrutschkana gjorde jag.
Det va roligt.
Vila lite då.
Ja.
e
Räknar dagar.
Nu är det inte många nätter kvar innan jag lämnar den här skithålan för gott.
Två för att vara precis.
För på tisdag ska jag sälja min säng, så då är det färdigsovet på Allmogeplatsen 13.
Åker till syster på ons och blir borta till lö och sen är det ju kryssningen.
Så jag packar på.
Och slänger. Slänger slänger slänger.
Igår slängde jag kanske ungefär 100 brända cd-skivor med nedbränd musik.
Det gjorde lite ont i hjärtat med tanke på vilket jobb det ligger bakom dom.
Nerladdning. Bränning. Skriva låttitlar. Sortera.
Men dom behövs ju inte längre för nu har ju mänskilgheten Spotify.
Och jag är nyligen hemkommen från basket i Viksängsskolan.
Jag var nog den som var mest förvånad att jag va där.
Och höll nästan på å dö på kuppen.
Men jag överlevde och tänker åka dit om söndagkvällarna framöver.
Vänta bara ska ni få se.
Och imorgon är det skola.
Och telefonsamtal som kanske bringar lite klarhet i LIA-ångesten.
Vi kan ju hoppas iallafall.
e
Inspirationskällor.
Såhär i arbetet med att föra över gamla grejer från gamla datorer och organisera gamla bilder i mappar och sånt ramlade jag över lite gamla kent-bilder som jag glömt bort att jag hade sparade.
De låg där, väl dolda, i en mapp vid namn just "kent-bilder".
Och det var ju en minnenas kavalkad.
Inte den första i dessa långa kvällar av bläddrande genom gamla mappar som inte varit öppnade på år och dar.
Och det slog mig plötsligt att mycket av det vi gör, tänker, tycker och säger beror på att vi har blivit insprerade att göra och tycka och tänka så av förebilder. Förebilder som man nästan har glömt, men som satt enormt stora spår i oss.
Som i det här fallet, trots att jag inte är någon fotograf, när jag väl fotograferar så har jag en förkärlek för vissa motiv.
Gamla trasiga hus till exempel. Gamla industrier och annat som är fult. Fast som blir vackert just för att det är fult. Typ.
Det och motsols-bilder. Det är mina favoriter.
Och kan det månne bero på att jag spenderat hela min tonårstid med att sitta och bläddra i bookletsen tillhörande mina kentskivor, fulla av fotografier tagna av Jonas Linell, som mest fotograferade gamla industriskelett och sol som skiner mellan ett dis av grenar, fotografier som var så vackra i mina ögon att jag kunde titta på dom i timtal.
Det har aldrig slagit mig förut att det är därifrån den förkärleken kommer.
Foto: Jonas Linell
Foto: Jonas Linell
Och jag dårå. Härom dagen. Med något sämre utrustning och något sämre fotosinne... :)
Och det här är en av måååånga sånahär bilder..
Rastlöshet.
Det är inte ofta jag upplever det, men idag har varit en rastlös dag.
Jag är ju förkyld, typ, men mest i huvudet. Snorig, täppt och trött som fan.
En trötthet som inte går att sova bort.
Jag börjar nästan tro att jag är sjuk på riktigt, för det verkar som att det spelar ingen roll vad jag gör.
Men.
Det är väl inte så får man väl tro.
Har iallafall hämtat några kartonger hos mamma nu ikväll, så packandet ska väl börja så småningom.
När jag orkar ta tag i det.
Och så är jag ju så fruktansvärt UTTRÅKAD.
Vilket inte är så konstigt.
Har inte gjort någonting annat än tittat på tv hela januari.
Men dör jag inte av tristess innan dess så ska jag åka bort nästa vecka.
Tack och lov..
e
Ett finger för en kanelbulle.
KANELBULLE KANELBULLE KANELBULLE.
Varför kan jag inte sluta tänka på kanelbullar?
Helst en såndär butiksbakad, alldeles färsk och varm och med alldeles för mycket socker på.
Är det här ett bevis på att även jag har ett visst sockerberoende?
Såhär en vecka in i sockerlösheten.
Kolhydratjunkie, ja absolut.. Men socker? Näe. Det trodde jag inte.
Fast jag skulle inte vilja ha godis.
Men bullar, ja tack.
Idag har jag spenderat timmarna i soffan snorandes och hostandes.
Och nu tänker jag gå och lägga mig IFALL det skulle vara så att jag skulle kunna somna..
Det vore ju roligt om man skulle kunna gå till skolan imorgon iallafall.
Det visar sig.
e
Minnen.
Idag har jag organiserat i mina gamla bilder, plöjt genom händelser som dokumenterats från 2008 och framåt.
Allt i en enda röra.
Jag höll på hela eftermiddagen, tills datorn va så varm så jag inte vågade annat än att stänga av den.
Och jag har väl kommit en fjärdedel på väg ungefär.
Och det har verkligen varit en trip down memory lane.
Som det heter.
Har även tömt mors dator och försökt komma överens med Windows Me Edition.
Vilket väl lätt lär vara den mest värdelösa upplagan av Windows som någonsin har lanserats.
Men det va också en fet trip down den där memory lane.
Både vad gällde innehållet och tekniken.
Men nu, ska det sovas.
Skola imorgon....
Mittgrind!
Halva tiden har gått av min lilla både avsiktliga och oavsiktliga avgiftningsmånad.
Och det har ju gått bra. Problemfritt skulle jag nog vilja säga till och med.
Och nu tittar jag med ena ögat på nån dokumentär om nån snubbe som bara äter pizza och chips.
Dagarna i ända.
Så allt är ju relativt...
Ja.
Igår jobbade jag för första gången på två veckor. Också.
Det kändes som jag hade varit borta i ett halvår.
Kunde fan ingenting.
Och flytten kryper sig närmre och blir mer och mer verklig.
Och den blir ännu mer snar av det faktum att jag åker till min syster i fyra dar den 25e, kommer hem på lördagen, drar på kryssning på söndagen, blir borta till måndagen, har sedan tisdag på mig att städa, och för att städa måste allt vara packat innan jag åker till Anna den 25e...........
Och sen på onsdagen bär det av.
Ikväll ska jag åka till Viksängsskolan och spela basket för första gången har jag tänkt.
Egentligen borde jag kanske inte för inatt har det smugit sig på någon slags förkylning.
Som jag har vaknat av tre gånger.
Men. Jag åker nog ändå.
Och så skola måndag tisdag.
Det känns ju måttligt lockande. Inte alls faktiskt.
Nu äter han visst pasta.
Och alla applåderar och gråter av lycka.
Tänk om nån gjorde det när jag åt pasta.. :)
Och nu ska jag börja sorteringen av mitt virrvarr av bilder. Flera års blandad kompott av bilder som heter likadant med en etta och en tvåa och en trea efter och därmed ligger i en salig röra blandade med varandra.
Det kräver sådan hjärnverksamhet så det har skjutits upp. I evigheter.
Men ikväll ska jag hem till mor och tömma hennes 10 år gamla dator på mina prylar, för nu ska den kastas ut.
Så då kan det va bra att städa upp lite i min egen dator först. Tänkte jag.
Trevlig söndag på er!
e
Veckan.
Måndag, fredag, shopp shopp.
Tyckte nyss det va måndag.
Men, idag har jag och mor vart till Sthlm och ÄNTLIGEN sålt min gamla gitarr.
Kul att den kommer till användning av någon.
Var och hälsade på Maj-Britt när vi ändå var i faggorna och gick i mina fem år gamla fotspår.
Det är sjukt va fort fem år kan gå.
Och jag har fuskat av stora mått. Ätit pasta och munk.
Men det va gott :)
Är äckligt trött.
Det är fredagkväll och jag hade tänkt åka ner på Harrys och äta lite, men nej.
Det kan ju dom som är pigga, fräscha och glada göra istället.
Jag känner mig som jag skulle vara 98 år.
Och nu kanske kikärterna har kokat klart.
Aaa, men.. trevlig fredag då...
Vårtecken #2
Vandrade genom Erikslunds shoppingcenter igår. Och gissa vad jag fann.
Så fort nyårsraketerna slocknat så ska semlorna fram.
Det är ju sjukt!
Men ett vårtecken i all ära...!
Lördag..?
Jag borde kanske inte erkänna det men idag har jag börjat skriva på mötestentan!
Haha.
Det är ju tur att jag är selektivt inställd till vilka jag blir vän med på facebook.
Eftersom jag skulle ha skrivit den i november.
Istället för att ha praktik.
Ganska roligt måste jag säga att jag tycker.. :)
Men den ska va inne på fredag så huvudsaken är ju att den är klar då.
Och det kommer den vara.
Och idag är det lördag har jag räknat ut.
Och det är så otroligt skönt att bara fullständigt strunta i det.
Fattar inte vad som har hänt med mig helt plötsligt.
Men det är rätt skönt.
Och garanterat tillfälligt.
Hepp.
Nu ska jag koka mig lite pasta.
För från och med måndag är det stärkelsefritt här på den här fronten.
Ett tag framöver.
Jag bara MÅSTE prova.
Och det kommer bli SÅ SVÅRT att vara utan mitt älskade bröd.
Gud, hur ska det gå.
Det sa jag ju iochförsig också om att sitta med den här bandanan runt huvudet dag ut och dag in.
Och det går ju bra.
Och allt är en fråga om inställning.
Igen :)
Trevlig lördagkväll på er allihopa!
e
Fredagsmys...?
Det här begreppet "fredagsmys" är inte något jag brukar slänga mig med allt för ofta.
Och inte något jag brukar försöka mig på allt för ofta heller.
Typ aldrig.
Det gör mig lite lätt rädd nämligen.
Jag får lite krypningar längs ryggraden.
Men ikväll har jag haft två av mina bästaste här.
Jag, Jocke och Sofia har lagat sushi och tittat på film.
Vet inte vad man ska klassa det som men....
Det är ju fredag.
Och vi hade rätt mysigt.
Så det blir väl fredagsmys.
Och jag stortrivs!
Och är ju fortfarande relativt nyopererad.
Och allt är en fråga om inställning.
Och det har jag börjat förstå.
OH MY GOD!
Vårtecken #1
I den här kategorin tänker jag räkna vårtecken. Vart efter de uppenbarar sig.
För finns det något man kan se fram emot mera än våren..?
När jag kom hem i eftermiddags hade både Ellos och La Redoutes vårkataloger dimpt ner i brevinkastet.
Nog för att dom är tidiga, men det brukar vara det första vårtecknet. Och så även iår!
Och ja, det kommer nog bli en del handlande, ja..
Back to basics.
Här är jag sittandes hemma hos mor i av henne bäddad säng och mätt på av henne lagad och serverad mat.
Så som det var en gång för längesen.
Och nu i kureringssyfte.
Jag har idag genomför något jag tänkt på i många år, och nu är det gjort.
Ibland måste man bara gört.
Jag som är mästare på att skjuta saker framför mig.
Så, idag har det alltså sugits ut 120 ml fett från undersidan av min haka.
En gegga som såg ut ungefär som nyponsoppa blandat med keso.
Och jag är en slant fattigare.
Men det var det värt :)
Och ni som tycker jag är galen, ni får gärna tycka det.
Jag är jävligt nöjd iallafall.
Men det va en sjukt konstig upplevelse.
Hjärnan visste inte vad den skulle tro.
Den försökte förtvivlat sortera in intrycken i något slags fack, där jag låg under en massa gröna dukar, men det fanns inget.
Och nu sitter jag här med ett ca 10 cm brett gummiband runt huvudet.
Det är vackert.. :)
Och jag tänker inte visa mig innan jag ser ut som folk igen.
Imorgon ska jag ta bort bandaget och det ska bli SÅÅÅÅÅ spännande!!
Och nu - sova.
e
Sanningen.
Och konsekvenserna 2011.
En väldigt lång liten resumé.
Av ett väldigt långt år, som ändå har gått förskräckligt fort.
Året började med fyra veckor i Thailand.
4e januari åkte vi.
Jag och B.
Det sista vi skulle göra tillsammans.
Vilket vi visste.
Men.
Det va som att det inte gjorde så mycket.
Vi va så inställda på att ha en bra semester tillsammans.
Och det hade vi.
Det var fantastiskt.
Trots att vi båda råkade ut för ett av våra värsta sjukdomstillstånd någonsin under resan.
Hem kom vi sista helgen i januari och jag började direkt packa mina saker.
Flyttade de stora grejerna med lånad skåpbil i snömodd och gnistrande minusgrader.
Det var utdelning av pris och ceremoni till vocado - utsedda till årets kör, också samma helg.
Det började redan då spånas och pratas smått om satsning, heltid, och annat storartat.
Och jag började tänka för första gången att jag nog inte skulle vara en del av det.
Sedan följde åtta riktiga skitveckor skulle det visa sig.
Jag hade min praktik på Arlanda, där jag kände mig lika missplacerad som en katt i ett akvarium, bodde i ett litet rum i Märsta och försökte mest bara stå ut och räkna ned veckorna.
Varje fredageftermiddag fick jag äntligen åka hem, och då skulle det hem till B och hinnas packas så mycket som möjligt, jobbas på kvällen och sedan upp och repas eller spelas in med vocado på lö morgon, sedan hem och så vidare till mitt lilla rum i Märsta på söndag kväll.
Så såg i princip varje helg ut.
Inspelningshelgerna på vinden hemma hos Gunnar Misgeld var iochförsig ganska trevliga och blev en skön undanflykt från allting.
Men samtidigt hade jag ångest för vad som höll på att ske, dåligt samvete gentemot alla inblandade parter och mot B för att jag visste att han ville ha ut mina saker så fort som möjligt så han kunde fortsätta med sitt liv.
Men allt fick ske i sakta mak.
Dessutom fick jag lära mig hur det är att ha riktig tandvärk under dom här veckorna innan tandläkaren till slut kunde bestämma sig för vilken tand som skulle dras ut, och till sist också drog ut den.
Jag och B hade bodelning. Skrev på papper. Grät lite. Räknade på lån fram och tillbaka. Försökte komma överens. Vilket inte var några problem för vi ville båda bara ha allt ur världen.
Samma helg hade vi ett sjukt jobbigt möte med vocado på ett café i Uppsala då jag bestämde mig för att jag skulle sluta.
Det va ju inte det roligaste beslutet att ta.
Skrev kontrakt på en liten liten studentlägenhet på Vallby.
En liten sketen 18-kvadratare.
Kändes som jag vunnit en miljon.
23e mars va sista dagen på Arlanda och jag var glad som ett barn.
Äntligen.
Jag hade redan helgen innan flyttat hem mina saker från mitt rum och drog direkt med vocado på en tredagars tysklandsturné.
April kom och det kändes som att det faktiskt fanns en ände på den otroligt långa, mörka, kalla, snöiga och jobbiga vintern.
Trots att vi spenderat en månad av den på semester.
Hade vi inte gjort det hade vi väl dött.
Jag var officiellt hemlös, bodde lite hos mamma och även lite hos Camilla och lite hos Linda, vilka var snälla nog att öppna upp sina hem.
Det började bli mer och mer påtagligt.
Våren kom inte ensam om man säger så.
Och jag började förstå vad som skulle ske.
Jag va feg som vanligt.
Såg dom tillsammans.
Då och då.
Visste inte vad jag skulle tro.
Men jag avvaktade vid sidan av och tittade på.
Som vanligt.
Inspelningshelgerna fortsatte och började lida mot sitt slut.
Vi kunde se en ände på inspelandet.
Hade styling och fotografering en solig men iskall för-vårdag på långholmen i Stockholm.
Det blev påsk och veckan efter påsk for vocado till Spanien.
Torrevieja var inte som året innan, men det är det ju sällan när man återvänder till samma plats som man en gång varit på.
Det var iallafall en välbehövd liten semester.
Och direkt hemkommen var det flyttdags.
3e maj glötade jag, Jocke och mamma runt i regnet och flyttade mina grejer.
I samma lånade skåpbil.
Hela maj höll jag bara på och grejade i min lilla lägenhet.
Jocke fick jobb på Media Markt och det firade vi med cava och jordgubbar.
Det va vår.
Äntligen.
Och snart sommar.
Juni kom och vocado åkte på två festivaler.
Först i Tammerfors och sedan i Slovenien.
Jag missade en hel kurs i skolan och även sommaravslutningen.
Det var sommar.
Älskade, underbara, vackra sommar.
Jag jobbade jättemycket. Så mycket jag kunde iallafall, när jag var hemma.
Dubbla pass ibland.
Först i växeln på ICA och sedan på Harrys.
Där var det så mycket folk högt och lågt att jag märkte att jag hade glömt hur det är att jobba sommartid.
Det var skitroligt.
Firade midsommar med Harrysfamiljen.
Och det blev mer och mer intensivt.
Och jag fick om och om igen höra att jag skulle backa.
Glömma.
Hålla tassarna borta.
Gå vidare.
Och jag lydde.
Men nu vet jag.
Att man ska inte lyssna på vad människor säger.
Man ska INTE lyssna.
Man ska göra som man själv vill.
Och känner.
4e juli, efter en galen natt, klev jag halvt död upp klockan nio och satte mig på bussen till Arlanda.
Vocado skulle till Canada på Festival 500.
Festivalernas festival.
Hade vi fått höra.
Och ja.. det var det väl också.
Det va alldeles vansinnigt trevligt, vi hade lite småkonserter, men gled mest omkring.
Käkade hummer och drack vin.
Och njöt av den kanadensiska gästfriheten.
Efter en och en halv vecka i St Johns begav vi oss till NY.
Också efter en galen natt.
En helt fantastisk natt.
Fem dagar var vi i NY.
Det var helt sjukt.
Obeskrivbart.
Och helt jävla underbart.
Ord kan inte beskriva New York.
Det måste man bara uppleva.
Men ganska skönt att komma hem.
Och det gjorde vi.
Och min sista resa med vocado var genomförd.
Och lagom när jag satt min fot i det här landet igen så trampade den ner i klaveret.
Jag fortsatte jobba på ICA.
Gjorde bort mig hos Proffice.
Och kunde inte bry mig mindre.
Ville bara sluta.
Räknade ner varje dag.
Och jobbade däremellan på Harrys och bara älskade det.
Jobbade mitt sista pass på ICA 29e juli och kände mig fri som en fågel.
Mamma fyllde jämnt och vi firade en smula.
6e augusti hade vi releasefest för vocados skiva i Verket i Avesta.
Jag fick lite extra besök vilket satte guldkant på helgen.
Som i övrigt var fantastisk.
Jag tog min sista ton tillsammans med vocado.
Och slutade på en add9. Som jag ville :)
Skolan började och jag inledde med att vara sjuk.
Som traditionen bjuder.
Augusti och september gled liksom förbi och det mesta var väl rätt lugnt.
Jag jobbade en hel del och gick i skolan däremellan.
Jag levde kanske inte riktigt som jag lär, men så fick jag mig också en liten läxa och därmed genomgå allehanda undersökningar.
Och en smula behandling.
Och så var det med det.
Fick årets utskällning och fick mig en liten läxa även där.
Jag jobbade röven av mig inför premiären av Club 80, min bäbis som jag vårdat under några månader.
Men det kom inte en kotte.
Jobbade också röven av mig i insjuknat och febrigt tillstånd på invigningen av Erikslunds nya shoppingcenter vilka öppnade sista helgen i september.
Det var galet, tråkigt och roligt på samma gång.
Jag fick i alla fall lära mig hur man hanterar en popcornmaskin, icke att förglömma.
Oktober kom och jag blev ett år äldre, eller i alla fall en dag äldre och ett år i passet.
29 är ju inget man firar och det gjorde jag inte heller.
Jag åkte och hälsade på H och hade en helt underbar weekend i Helsingfors.
Och väl hemma så hade jag väl det som kan betraktas som ett av guldkornen 2011.
Ett litet kort såntdär moment som man bara kan dö för.
November inleddes med ofrivillig ledighet för min del, och passerade så mest hela november nästan. Jag hade inte lyckats hitta någon vettig praktikplats och flyttade om i kurserna.
Sa jag i alla fall.
Men i själva verket var jag mest ledig och kunde jobba obehindrat på Harrys.
Jag spenderade några tafatta dagar på Schenströmska Herrgården innan skolans sista två veckor i december.
15e dec hade vi julavslutning och den sista kursen på skolan var avklarad. Jag fick VG i de två största blocken och var sjukt glad.
Fick lägenhet på Bomansgatan och kunde lägga den jakten till handlingarna.
Inte vad jag hade tänkt mig, men jag tackade glatt ja till den ändå, bara för att slippa fortsätta leta.
Slut på året, med ett ordentligt slag i ansiktet, jul och nyår var en enorm bergochdalbana som till största delen spenderades långt långt nere.
Men julen var fin i alla fall, nyårsafton jobbade jag, och året fick en väldigt oväntad och väldigt fin avslutning.
Och så va det med det.
2011 var onekligen känslornas år, det har gått upp och ned helatiden.
Mycket sorg och mycket glädje.
Mycket tårar och mycket skratt.
Men, det hade ju varit plant i några år så då blir det kanske så.
Och det har varit späckat av upplevelser!
Kan inte låta bli att lista några höjdpunkter:
Årets upplevelse: New York
Årets låt: Don´t stop believin med Journey. Och det är inte för att jag tycker om Journey.
Årets grej: Spotify Premium
Årets dryck: Staropramen Granat
Årets obekväma: Loftsäng
2012 kommer bli ett grymt år!
Och nu är det dags att sova.
Gonatt!
Back on track.
Det är nått alldeles psykiskt uppfriskande med det här med nytt år.
Allting känns så nytt och fräscht och oförstört.
Och jag måste ju längst ner i gyttjan innan jag kan ta mig upp igen, och nu är jag tillbaka.
På topp! :)
Har hämtat ut min soffa idag.
Så nu har jag ett halvt möblemang står i mammas källare och väntar.
Gött!
Ska bli så JÄVLA SKÖNT att flytta från det här råtthålet.
Imorgon får jag besök av husvärd som ska granska skicket på lägenheten.
Han lär inte kunna se den för alla grejer.
Och igår hade jag Jocke på besök.
Vi hann nog avverka de flesta samtalsämnen gällande livets stora frågor på en kväll.
Och jag kan bara vara SÅ lycklig för sådana vänner.
Och nu ska jag fila klart på min lilla årsresumé.
Jag kände att det va läge att skriva en iår..
e
