Vardagsord - by emma

GI.. Atkins... Eller vad man nu väljer att kalla det.

Kärt barn har många namn. Och tydligen, har jag läst mig till, började man lansera Atkins-dieten redan på 60-talet.

Jag har ju några onödiga kilon som sitter så envist på rumpan att de börjar kännas omöjliga att få bort.
Så nu ska jag testa detta berömda fenomen som ju ska få varenda människa att tappa vikt.
På riktigt den här gången.
Jag är faktiskt riktigt peppad.
Igår var jag och botaniserade i alternativa mjöl-hyllan på hälsokostaffären.
Herregud, det finns ju en uppsjö.
Nu ska jag bara lära mig vad man gör med dom också.

Det positiva med den här dieten är ju att man kan äta ost i vilka mängder man vill. Och ost är ju typ det godaste som finns på den här jorden.


Men nu ska jag titta på the Killing.
Det börjar dra ihop sig i storyn. Spännande som fan.


Gonatt!

De här utnötta orden, iallafall om man har gått på Mälarakademin.
Men idag passar de bra.
Jag vaknade av solen imorse strax innan klockan skulle ringa och överöstes direkt av en lyckokänsla när ordet pluppade upp i mitt knappt vakna medvetande.

Lön.

:)

Och det blev inte sämre av att det är fredag och att den där pigga, vita vårsolen gassade in genom köksfönstret med full kraft.

Sen har jag och min kära mor trängts med en massa andra idioter utanför ingången till dollar-store under morgontimmarna, för att ha en chans att eventuellt möjligtvis få tassarna på en av de tio 42" tv-apparater som skänktes bort för 10 kr styck.

Men.
Näej.
Det blev ingen tv.

Men det gör inget.

Nu sitter jag i den röda soffan på bästa praktikplatsen med skön musik runt huvudet och bara trivs.

Och det är världens bästa fredag... :)



e

har snart gått.

Imorgon är det fredag och jag ska på kalas för herr Nilson som fyllt 30.
Det ska bli riktigt trevligt.

Och här sitter jag i min röda soffa i vanlig ordning, men för tillfället lite mer kissnödig än vanligt.
Toaletten ockupperas av Malin som pratar i telefon.
Visst, jag kunde ju gå och rycka i dörren, men jag tänkte hon skulle få prata klart ifred.


Så, i eftermiddag ska inhandlas present till herr Nilson, vilket inte är helt lätt.
Men det får bli tråkigt och bra. Det funkar ju alltid.


Så efter helgen är det 8 veckor kvar.
Här alltså.
Inte för att jag inte trivs utan för att jag längtar nått så sjukt mycket till examen.
Och våren.
Sommaren.

Ååhh.



NEDRÄKNINGEN HAR BÖRJAT!

Jobb igår, barhelg vilket är ovanligt och jävligt kul.
Bar ikväll igen då alltså.

Imorse infann hon sig för att ikläs nalledräkt, på Harrys, omkring nio imorse.
Det va lite segt.
Vaggade runt i en timme i Stadsparken vid invigning av nappträdet.
Vaggade tillbaka till Harrys.
Åt.
Hem och sova.
Satte klockan på 45 min.
Somnade och vaknade tvärt och kände mig som jag hade blivit överkörd av en buss.
Satte fram larmet en halvtimme.
Sov.
Vaknade.
Busskänslan var kvar.
Låg kvar i sängen i en halvtimme till.
Men det lyste helt undebart av solbrilleväder i mitt gula vardagsrum på andra sidan hallen så till slut kröp jag mödosamt in i duschen.
Och nu har jag preparerat mig med lite gamla kent-godingar.
Det va det som behövdes.

Stan ska det bli.

Det är lördag.
Solen skiner.
Det är typ 8 plusgrader.

Är vintern över nu...?




//e

Japp.
Jag gör inte så mycket väsen av mig längre varken på bloggen eller någonannanstans, för plötsligt har jag ramlat in i en ny livsstil som innebär allt annat än att sitta och hänga med datorn i knät.
Jag har börjat min praktik på 12 veckor, vilket innebär att denna morgonhatande person ska tvingas upp i ottan i tre månader, packa sin kappsäck och ge sig av till fots ner på stan.
Hon har ju flyttat också, och har ingen bil, för den tvingas bo hos mamma under dessa tolv veckor.
Och jobbet rullar på som vanligt, vilket ju iochförsig är kanon, men det blir lite övermäktigt kan jag känna.
Redan.

Iallafall fick jag som jag ville och ska vara projektledare för ett projekt som jag också ska skriva om som mitt examensarbete.

Så det är ju roligt.
Det blev lite mycket lite plötsligt bara, så snabba puckar med att börja här. Efter att ha suttit mer eller mindre på rumpan i några månader så känns det som att få en 150 kilos häst kastad i famnen.


Och Korven har lämnat jordelivet.
Min älskade katt, som har varit som en hund för mig, sen jag va 13 år, fick somna in i måndags.
Och jag kommer aldrig mer få mata honom med skinka och höra honom säga "wäääää" med kraxande röst för att han inte kunde jama.

Det var skapligt jobbigt att säga adjö kan jag ju säga.




Men det är rätt kul att plötsligt få en massa kontakter i stan. Nyss pratade jag med Bosse på HM till exempel. Han ringde mig.
Och i eftermiddag ska jag ha möte med Carlforsska inför modeveckan.
Och kanske Claudia som är marknadsansvarig för Igor.


Aa, nej. Lite kaffe kanske..

Nej, jag har inte dött den här gången heller.

Jag har bara varit på kryssning, flyttat och jobbat en smula.
Och bloggen är det sista jag tänkt på.

Så nu sitter jag här istället, i ett gult vardagsrum med kala väggar.
I en ny vit soffa, som är något mindre bekväm än den gamla insuttna singelsoffan som nu ställts till handlingarna i mammas källare.

Men nästan alla lådor är uppackade.
Vi gjorde en insats igår, mor och jag.
Det går ju inte att leva i låd-landskap. Man blir ju sjuk.

Och idag har jag fått LIA och examensarbete på plats.
Och det blir som jag ville :)
Så här, i det gula rummet, sitter projektledaren för Västerås City Fashion Weekend!
Ska bli sjukt kul.


Och nu ska hon sova.


Godnatt.

Mitt tre-modem och jag, vi drar inte riktigt jämnt här i skogarna mellan Katrineholm å Västerås.

Nu är vi i metropolen Eskilstuna, då går det lite bättre.

Jag har varit och hälsat på syster med tillhörande familj i Skåne.
Där har jag lekt med barn. Läst sagor. Klätt på barn. Klätt av barn. Matat barn. Tröstat barn. Varit barnvakt. Och generellt fått en dos av barn som är betydligt större än i normala fall!
Det har vart alldeles väldigt trevligt, och behövligt, och jätte jättekul att träffa dom allihopa.
Särskilt de små liven.

Och nu väntar bardisken på Harrys!


Och imorgon........ ÅRETS KRYSSNING!!!!!! :D



Todeloo, och trevlig lördagkväll!




e

.. to Skåne.

Med tåg.
Det är rätt trevligt att åka tåg.
Sålänge allt fungerar som det ska.
Och man har någonstans att sätta ändan.
Och det är lugnt och tyst.

En liten minisemester hos systern blir det.
Systern som jag inte har sett på några år.
Heller ej de tillhörande barnen.
Ska bli så trevligt :)

Och en skön uppladdning inför flytten.
Har packat ihop hemmet nu.
Och fascinerats ett antal gånger under tiden över hur mycket saker man kan få plats med på 18 kvadratmeter.


Korven väckte mig imorse klockan sex.
Två gånger.
Då blev han straffkommenderad till badrummet.

Och jag är trött.
Va mitt i mina djupaste drömmar när väckarklockan väckte mig klockan nio.
Åkte vattenrutschkana gjorde jag.
Det va roligt.

Vila lite då.
Ja.




e

Nu är det inte många nätter kvar innan jag lämnar den här skithålan för gott.
Två för att vara precis.
För på tisdag ska jag sälja min säng, så då är det färdigsovet på Allmogeplatsen 13.
Åker till syster på ons och blir borta till lö och sen är det ju kryssningen.

Så jag packar på.

Och slänger. Slänger slänger slänger.

Igår slängde jag kanske ungefär 100 brända cd-skivor med nedbränd musik.
Det gjorde lite ont i hjärtat med tanke på vilket jobb det ligger bakom dom.
Nerladdning. Bränning. Skriva låttitlar. Sortera.

Men dom behövs ju inte längre för nu har ju mänskilgheten Spotify.


Och jag är nyligen hemkommen från basket i Viksängsskolan.
Jag var nog den som var mest förvånad att jag va där.
Och höll nästan på å dö på kuppen.
Men jag överlevde och tänker åka dit om söndagkvällarna framöver.

Vänta bara ska ni få se.


Och imorgon är det skola.
Och telefonsamtal som kanske bringar lite klarhet i LIA-ångesten.

Vi kan ju hoppas iallafall.





e

Såhär i arbetet med att föra över gamla grejer från gamla datorer och organisera gamla bilder i mappar och sånt ramlade jag över lite gamla kent-bilder som jag glömt bort att jag hade sparade.

De låg där, väl dolda, i en mapp vid namn just "kent-bilder".

Och det var ju en minnenas kavalkad.
Inte den första i dessa långa kvällar av bläddrande genom gamla mappar som inte varit öppnade på år och dar.

Och det slog mig plötsligt att mycket av det vi gör, tänker, tycker och säger beror på att vi har blivit insprerade att göra och tycka och tänka så av förebilder. Förebilder som man nästan har glömt, men som satt enormt stora spår i oss.
Som i det här fallet, trots att jag inte är någon fotograf, när jag väl fotograferar så har jag en förkärlek för vissa motiv.
Gamla trasiga hus till exempel. Gamla industrier och annat som är fult. Fast som blir vackert just för att det är fult. Typ.
Det och motsols-bilder. Det är mina favoriter.

Och kan det månne bero på att jag spenderat hela min tonårstid med att sitta och bläddra i bookletsen tillhörande mina kentskivor, fulla av fotografier tagna av Jonas Linell, som mest fotograferade gamla industriskelett och sol som skiner mellan ett dis av grenar, fotografier som var så vackra i mina ögon att jag kunde titta på dom i timtal.

Det har aldrig slagit mig förut att det är därifrån den förkärleken kommer.



Foto: Jonas Linell

Foto: Jonas Linell



Och jag dårå. Härom dagen. Med något sämre utrustning och något sämre fotosinne... :)
Och det här är en av måååånga sånahär bilder..

Det är inte ofta jag upplever det, men idag har varit en rastlös dag.

Jag är ju förkyld, typ, men mest i huvudet. Snorig, täppt och trött som fan.
En trötthet som inte går att sova bort.
Jag börjar nästan tro att jag är sjuk på riktigt, för det verkar som att det spelar ingen roll vad jag gör.


Men.
Det är väl inte så får man väl tro.

Har iallafall hämtat några kartonger hos mamma nu ikväll, så packandet ska väl börja så småningom.
När jag orkar ta tag i det.


Och så är jag ju så fruktansvärt UTTRÅKAD.
Vilket inte är så konstigt.
Har inte gjort någonting annat än tittat på tv hela januari.
Men dör jag inte av tristess innan dess så ska jag åka bort nästa vecka.

Tack och lov..





e

KANELBULLE KANELBULLE KANELBULLE.

Varför kan jag inte sluta tänka på kanelbullar?

Helst en såndär butiksbakad, alldeles färsk och varm och med alldeles för mycket socker på.


Är det här ett bevis på att även jag har ett visst sockerberoende?
Såhär en vecka in i sockerlösheten.

Kolhydratjunkie, ja absolut.. Men socker? Näe. Det trodde jag inte.


Fast jag skulle inte vilja ha godis.
Men bullar, ja tack.


Idag har jag spenderat timmarna i soffan snorandes och hostandes.
Och nu tänker jag gå och lägga mig IFALL det skulle vara så att jag skulle kunna somna..

Det vore ju roligt om man skulle kunna gå till skolan imorgon iallafall.
Det visar sig.



e

Idag har jag organiserat i mina gamla bilder, plöjt genom händelser som dokumenterats från 2008 och framåt.
Allt i en enda röra.
Jag höll på hela eftermiddagen, tills datorn va så varm så jag inte vågade annat än att stänga av den.
Och jag har väl kommit en fjärdedel på väg ungefär.

Och det har verkligen varit en trip down memory lane.
Som det heter.

Har även tömt mors dator och försökt komma överens med Windows Me Edition.
Vilket väl lätt lär vara den mest värdelösa upplagan av Windows som någonsin har lanserats.
Men det va också en fet trip down den där memory lane.
Både vad gällde innehållet och tekniken.


Men nu, ska det sovas.

Skola imorgon....

Halva tiden har gått av min lilla både avsiktliga och oavsiktliga avgiftningsmånad.

Och det har ju gått bra. Problemfritt skulle jag nog vilja säga till och med.

Och nu tittar jag med ena ögat på nån dokumentär om nån snubbe som bara äter pizza och chips.
Dagarna i ända.

Så allt är ju relativt...


Ja.
Igår jobbade jag för första gången på två veckor. Också.
Det kändes som jag hade varit borta i ett halvår.
Kunde fan ingenting.

Och flytten kryper sig närmre och blir mer och mer verklig.
Och den blir ännu mer snar av det faktum att jag åker till min syster i fyra dar den 25e, kommer hem på lördagen, drar på kryssning på söndagen, blir borta till måndagen, har sedan tisdag på mig att städa, och för att städa måste allt vara packat innan jag åker till Anna den 25e...........
Och sen på onsdagen bär det av.


Ikväll ska jag åka till Viksängsskolan och spela basket för första gången har jag tänkt.
Egentligen borde jag kanske inte för inatt har det smugit sig på någon slags förkylning.
Som jag har vaknat av tre gånger.
Men. Jag åker nog ändå.

Och så skola måndag tisdag.
Det känns ju måttligt lockande. Inte alls faktiskt.


Nu äter han visst pasta.
Och alla applåderar och gråter av lycka.
Tänk om nån gjorde det när jag åt pasta.. :)



Och nu ska jag börja sorteringen av mitt virrvarr av bilder. Flera års blandad kompott av bilder som heter likadant med en etta och en tvåa och en trea efter och därmed ligger i en salig röra blandade med varandra.
Det kräver sådan hjärnverksamhet så det har skjutits upp. I evigheter.
Men ikväll ska jag hem till mor och tömma hennes 10 år gamla dator på mina prylar, för nu ska den kastas ut.
Så då kan det va bra att städa upp lite i min egen dator först. Tänkte jag.


Trevlig söndag på er!



e

Måndag, fredag, shopp shopp.

Tyckte nyss det va måndag.


Men, idag har jag och mor vart till Sthlm och ÄNTLIGEN sålt min gamla gitarr.
Kul att den kommer till användning av någon.

Var och hälsade på Maj-Britt när vi ändå var i faggorna och gick i mina fem år gamla fotspår.
Det är sjukt va fort fem år kan gå.

Och jag har fuskat av stora mått. Ätit pasta och munk.
Men det va gott :)


Är äckligt trött.
Det är fredagkväll och jag hade tänkt åka ner på Harrys och äta lite, men nej.
Det kan ju dom som är pigga, fräscha och glada göra istället.

Jag känner mig som jag skulle vara 98 år.

Och nu kanske kikärterna har kokat klart.



Aaa, men.. trevlig fredag då...

Jag borde kanske inte erkänna det men idag har jag börjat skriva på mötestentan!
Haha.
Det är ju tur att jag är selektivt inställd till vilka jag blir vän med på facebook.
Eftersom jag skulle ha skrivit den i november.
Istället för att ha praktik.

Ganska roligt måste jag säga att jag tycker.. :)

Men den ska va inne på fredag så huvudsaken är ju att den är klar då.
Och det kommer den vara.


Och idag är det lördag har jag räknat ut.

Och det är så otroligt skönt att bara fullständigt strunta i det.
Fattar inte vad som har hänt med mig helt plötsligt.
Men det är rätt skönt.
Och garanterat tillfälligt.


Hepp.
Nu ska jag koka mig lite pasta.
För från och med måndag är det stärkelsefritt här på den här fronten.
Ett tag framöver.
Jag bara MÅSTE prova.
Och det kommer bli SÅ SVÅRT att vara utan mitt älskade bröd.
Gud, hur ska det gå.

Det sa jag ju iochförsig också om att sitta med den här bandanan runt huvudet dag ut och dag in.

Och det går ju bra.

Och allt är en fråga om inställning.
Igen :)




Trevlig lördagkväll på er allihopa!




e

Det här begreppet "fredagsmys" är inte något jag brukar slänga mig med allt för ofta.
Och inte något jag brukar försöka mig på allt för ofta heller.

Typ aldrig.

Det gör mig lite lätt rädd nämligen.
Jag får lite krypningar längs ryggraden.


Men ikväll har jag haft två av mina bästaste här.
Jag, Jocke och Sofia har lagat sushi och tittat på film.

Vet inte vad man ska klassa det som men....
Det är ju fredag.
Och vi hade rätt mysigt.

Så det blir väl fredagsmys.

Och jag stortrivs!

Och är ju fortfarande relativt nyopererad.

Och allt är en fråga om inställning.

Och det har jag börjat förstå.


OH MY GOD!

Här är jag sittandes hemma hos mor i av henne bäddad säng och mätt på av henne lagad och serverad mat.
Så som det var en gång för längesen.
Och nu i kureringssyfte.

Jag har idag genomför något jag tänkt på i många år, och nu är det gjort.
Ibland måste man bara gört.
Jag som är mästare på att skjuta saker framför mig.
Så, idag har det alltså sugits ut 120 ml fett från undersidan av min haka.
En gegga som såg ut ungefär som nyponsoppa blandat med keso.
Och jag är en slant fattigare.
Men det var det värt :)

Och ni som tycker jag är galen, ni får gärna tycka det.
Jag är jävligt nöjd iallafall.

Men det va en sjukt konstig upplevelse.
Hjärnan visste inte vad den skulle tro.
Den försökte förtvivlat sortera in intrycken i något slags fack, där jag låg under en massa gröna dukar, men det fanns inget.

Och nu sitter jag här med ett ca 10 cm brett gummiband runt huvudet.
Det är vackert.. :)
Och jag tänker inte visa mig innan jag ser ut som folk igen.

Imorgon ska jag ta bort bandaget och det ska bli SÅÅÅÅÅ spännande!!


Och nu - sova.




e