Vardagsord - by emma

 

Hej igen!

 

Ibland tar jag mina små pauser från saker i livet, och vissa gånger varar de längre än väntat.

Som denna gång till exempel.

 

Men nu är det nytt år, och trots att det är en klyscha så är det som att saker och ting börjar om på nytt och man ger sig själv en ny fräsch start i livet. Med vad det nu kan innebära.

Jag då, till exempel, tänkte blåsa lite nytt liv i min lilla blogg.

 

Så vad kan då passa bättre än en liten summering av det gångna året, med tanke på att jag inte hört av mig sedan i mars.

 

Here it comes..

 

 

 

Förra året skulle bli mitt år.

Med tanke på allt skit som hade varit så skulle det bli mitt år, på riktigt.

Och såhär med facit i hand så kan jag konstatera att det blev det.

 

Januari började med en liten hak-operation följd av en månads traditionell kovalescens, men den här gången med gummiband runt huvudet. Jag gick knappt utanför dörren på tre veckor och det va jävligt skönt.

Karantären bröts av ett besök hos syster i skåne följt av en galen restaurangkryssning med harrys-gänget sista helgen i månaden, och den blev som en liten start för mig och M.

 

Direkt hemkommen flyttade jag. Igen.

Den här gången till Bomansgatan där jag bosatte mig i Matilda Tjernelds lägenhet.

 

Flytten följdes direkt av början på 12 veckors praktik på citysamverkan.

Jag skulle leda lite olika små och större projekt, där Modeveckan 2012 skulle va min bäbis.

Under den här periden gjorde jag inte speciellt mycket annat än att sitta på kontoret, jobba, äta och sova. Tanken var att man skulle skriva examensarbetet också under praktiken, men riktigt så blev det inte för min del. Det skrevs sen.

28 april opererades mitt högra ben, för åderbrock. Jag blev sövd för första gången i mitt liv och det va lite småläskigt.

4 maj gjorde jag sista praktikdagen, och sedan var det full fart med det sista som skulle göras.

25 maj va det examen och hela världen var min.

Försommar, sol, ÄNTLIGEN examen, och middag med min M och rosa champagne på Harrys på kvällen. Och mycket bättre än så blir det helt enkelt inte.

 

Hur jag orkade med vårterminen med skola, praktik OCH en massa jobb på Harrys är ju såhär i efterhand ett mirakel.

 

I juni jobbade jag i princip bara, det gick väl av bara farten.

 

Och efter cityfestival och Power Meet så åkte jag och M på en välbehövd liten semester i Göteborg. Det va nog årets tre härligaste dagar.

 

DIrekt hemkommen vankades det flytt igen.

Nu till Källgatan.

Centrum, ÄNTLIGEN.

23 kvadrat var det som väntade mig, men sålänge jag får bo i city kan jag bo i en skokartong, så det gjorde inget.

Och efter allehanda cirkus med idioterna på VS-hus kunde jag till slut flytta in 30e juli.

 

Jag började på en ryggtatuering, som skulle visa sig bli en oändlig historia.

 

I augusti var det dags för operation av ben 2 och så va det överstökat.

Jag och M var och såg Winnerbäck i Kopparlunden, och jag åkte nyopererad till Stockholm på The Real Festival.

Det va också jävligt trevligt och väldigt, väldigt nostalgiskt på alla sätt.

 

September försvann i något slags töcken, jag bodde in mig i mitt lilla city-kryp-in men saknade lite stigen mellan buskarna som tog mig hem till M från Bomansgatan på 5 minuter till fots.

 

Jag började träna, till min egna stora förvåning när Sats öppnade uppe på taket till Igor.

 

Och 4 oktober va det så dags.

30 år blev jag visst fyllda och det firades med middag på Frank. Med älsklingen förstås.

Jag fick en dator av mamma i present. En Mac Book Air. Och det kalasades till höger och vänster.

 

Jag hade födelsedagsfest på Harrys och hälften kom. Men den hälft som var där hade trevligt och jag likaså.

 

November försvann också i något slags töcken.

Jag var ledig en vecka och hälsade på syster i Skåne. Och barnen som definitivt hade blivit större.

Fortsatte med tatueringen.

Och bodde sambo med M efterson jag hastigt och lustigt hade hyrt ut min lägenhet till förmån för två grabbar från  Ljungby och för min del lite extra pegar till jul.

 

I början på december stack dom och jag fick tillbaka min 23-kvadratare.

 

Jul och nyår firades i år med två familjer. Igen.

Och det kändes faktiskt väldigt, väldigt trevligt.

Tolvslaget räknades in uppe på Djäkneberget med min älskling.

 

Och det va det.

 

 

 

Jag fick frågan på nyårsafton vad som var bäst med det gångna året.

Och det är ju rätt solklart.

Att jag släppte taget till slut och vågade låta det hända.

Det var ju tur.

För det är ju faktiskt väldigt trevligt att ha någon att tycka om.

 

 

 

Och här snö-regnar det idag och är plus-grader.

Igår var det strålande sol, fågelkvitter och Ellos vår-katalog på dörrmattan när jag kom hem. Då började vårkänslorna röra på sig, tills jag återkom till verkligheten och insåg att det var den 2a januari.

 

Och TV-bilden funkar inte, den är felanmäld oh återkommer eventuellt till kvällen.

Så jag har haft webbradio skvala på i bakgrunden, men nu verkar även den ha lagt ner.

 

Och ikväll ska jag jobba.

 

Det blir nog bra det.

 

 

 

//e