Sanningen.
Och konsekvenserna 2011.
En väldigt lång liten resumé.
Av ett väldigt långt år, som ändå har gått förskräckligt fort.
Året började med fyra veckor i Thailand.
4e januari åkte vi.
Jag och B.
Det sista vi skulle göra tillsammans.
Vilket vi visste.
Men.
Det va som att det inte gjorde så mycket.
Vi va så inställda på att ha en bra semester tillsammans.
Och det hade vi.
Det var fantastiskt.
Trots att vi båda råkade ut för ett av våra värsta sjukdomstillstånd någonsin under resan.
Hem kom vi sista helgen i januari och jag började direkt packa mina saker.
Flyttade de stora grejerna med lånad skåpbil i snömodd och gnistrande minusgrader.
Det var utdelning av pris och ceremoni till vocado - utsedda till årets kör, också samma helg.
Det började redan då spånas och pratas smått om satsning, heltid, och annat storartat.
Och jag började tänka för första gången att jag nog inte skulle vara en del av det.
Sedan följde åtta riktiga skitveckor skulle det visa sig.
Jag hade min praktik på Arlanda, där jag kände mig lika missplacerad som en katt i ett akvarium, bodde i ett litet rum i Märsta och försökte mest bara stå ut och räkna ned veckorna.
Varje fredageftermiddag fick jag äntligen åka hem, och då skulle det hem till B och hinnas packas så mycket som möjligt, jobbas på kvällen och sedan upp och repas eller spelas in med vocado på lö morgon, sedan hem och så vidare till mitt lilla rum i Märsta på söndag kväll.
Så såg i princip varje helg ut.
Inspelningshelgerna på vinden hemma hos Gunnar Misgeld var iochförsig ganska trevliga och blev en skön undanflykt från allting.
Men samtidigt hade jag ångest för vad som höll på att ske, dåligt samvete gentemot alla inblandade parter och mot B för att jag visste att han ville ha ut mina saker så fort som möjligt så han kunde fortsätta med sitt liv.
Men allt fick ske i sakta mak.
Dessutom fick jag lära mig hur det är att ha riktig tandvärk under dom här veckorna innan tandläkaren till slut kunde bestämma sig för vilken tand som skulle dras ut, och till sist också drog ut den.
Jag och B hade bodelning. Skrev på papper. Grät lite. Räknade på lån fram och tillbaka. Försökte komma överens. Vilket inte var några problem för vi ville båda bara ha allt ur världen.
Samma helg hade vi ett sjukt jobbigt möte med vocado på ett café i Uppsala då jag bestämde mig för att jag skulle sluta.
Det va ju inte det roligaste beslutet att ta.
Skrev kontrakt på en liten liten studentlägenhet på Vallby.
En liten sketen 18-kvadratare.
Kändes som jag vunnit en miljon.
23e mars va sista dagen på Arlanda och jag var glad som ett barn.
Äntligen.
Jag hade redan helgen innan flyttat hem mina saker från mitt rum och drog direkt med vocado på en tredagars tysklandsturné.
April kom och det kändes som att det faktiskt fanns en ände på den otroligt långa, mörka, kalla, snöiga och jobbiga vintern.
Trots att vi spenderat en månad av den på semester.
Hade vi inte gjort det hade vi väl dött.
Jag var officiellt hemlös, bodde lite hos mamma och även lite hos Camilla och lite hos Linda, vilka var snälla nog att öppna upp sina hem.
Det började bli mer och mer påtagligt.
Våren kom inte ensam om man säger så.
Och jag började förstå vad som skulle ske.
Jag va feg som vanligt.
Såg dom tillsammans.
Då och då.
Visste inte vad jag skulle tro.
Men jag avvaktade vid sidan av och tittade på.
Som vanligt.
Inspelningshelgerna fortsatte och började lida mot sitt slut.
Vi kunde se en ände på inspelandet.
Hade styling och fotografering en solig men iskall för-vårdag på långholmen i Stockholm.
Det blev påsk och veckan efter påsk for vocado till Spanien.
Torrevieja var inte som året innan, men det är det ju sällan när man återvänder till samma plats som man en gång varit på.
Det var iallafall en välbehövd liten semester.
Och direkt hemkommen var det flyttdags.
3e maj glötade jag, Jocke och mamma runt i regnet och flyttade mina grejer.
I samma lånade skåpbil.
Hela maj höll jag bara på och grejade i min lilla lägenhet.
Jocke fick jobb på Media Markt och det firade vi med cava och jordgubbar.
Det va vår.
Äntligen.
Och snart sommar.
Juni kom och vocado åkte på två festivaler.
Först i Tammerfors och sedan i Slovenien.
Jag missade en hel kurs i skolan och även sommaravslutningen.
Det var sommar.
Älskade, underbara, vackra sommar.
Jag jobbade jättemycket. Så mycket jag kunde iallafall, när jag var hemma.
Dubbla pass ibland.
Först i växeln på ICA och sedan på Harrys.
Där var det så mycket folk högt och lågt att jag märkte att jag hade glömt hur det är att jobba sommartid.
Det var skitroligt.
Firade midsommar med Harrysfamiljen.
Och det blev mer och mer intensivt.
Och jag fick om och om igen höra att jag skulle backa.
Glömma.
Hålla tassarna borta.
Gå vidare.
Och jag lydde.
Men nu vet jag.
Att man ska inte lyssna på vad människor säger.
Man ska INTE lyssna.
Man ska göra som man själv vill.
Och känner.
4e juli, efter en galen natt, klev jag halvt död upp klockan nio och satte mig på bussen till Arlanda.
Vocado skulle till Canada på Festival 500.
Festivalernas festival.
Hade vi fått höra.
Och ja.. det var det väl också.
Det va alldeles vansinnigt trevligt, vi hade lite småkonserter, men gled mest omkring.
Käkade hummer och drack vin.
Och njöt av den kanadensiska gästfriheten.
Efter en och en halv vecka i St Johns begav vi oss till NY.
Också efter en galen natt.
En helt fantastisk natt.
Fem dagar var vi i NY.
Det var helt sjukt.
Obeskrivbart.
Och helt jävla underbart.
Ord kan inte beskriva New York.
Det måste man bara uppleva.
Men ganska skönt att komma hem.
Och det gjorde vi.
Och min sista resa med vocado var genomförd.
Och lagom när jag satt min fot i det här landet igen så trampade den ner i klaveret.
Jag fortsatte jobba på ICA.
Gjorde bort mig hos Proffice.
Och kunde inte bry mig mindre.
Ville bara sluta.
Räknade ner varje dag.
Och jobbade däremellan på Harrys och bara älskade det.
Jobbade mitt sista pass på ICA 29e juli och kände mig fri som en fågel.
Mamma fyllde jämnt och vi firade en smula.
6e augusti hade vi releasefest för vocados skiva i Verket i Avesta.
Jag fick lite extra besök vilket satte guldkant på helgen.
Som i övrigt var fantastisk.
Jag tog min sista ton tillsammans med vocado.
Och slutade på en add9. Som jag ville :)
Skolan började och jag inledde med att vara sjuk.
Som traditionen bjuder.
Augusti och september gled liksom förbi och det mesta var väl rätt lugnt.
Jag jobbade en hel del och gick i skolan däremellan.
Jag levde kanske inte riktigt som jag lär, men så fick jag mig också en liten läxa och därmed genomgå allehanda undersökningar.
Och en smula behandling.
Och så var det med det.
Fick årets utskällning och fick mig en liten läxa även där.
Jag jobbade röven av mig inför premiären av Club 80, min bäbis som jag vårdat under några månader.
Men det kom inte en kotte.
Jobbade också röven av mig i insjuknat och febrigt tillstånd på invigningen av Erikslunds nya shoppingcenter vilka öppnade sista helgen i september.
Det var galet, tråkigt och roligt på samma gång.
Jag fick i alla fall lära mig hur man hanterar en popcornmaskin, icke att förglömma.
Oktober kom och jag blev ett år äldre, eller i alla fall en dag äldre och ett år i passet.
29 är ju inget man firar och det gjorde jag inte heller.
Jag åkte och hälsade på H och hade en helt underbar weekend i Helsingfors.
Och väl hemma så hade jag väl det som kan betraktas som ett av guldkornen 2011.
Ett litet kort såntdär moment som man bara kan dö för.
November inleddes med ofrivillig ledighet för min del, och passerade så mest hela november nästan. Jag hade inte lyckats hitta någon vettig praktikplats och flyttade om i kurserna.
Sa jag i alla fall.
Men i själva verket var jag mest ledig och kunde jobba obehindrat på Harrys.
Jag spenderade några tafatta dagar på Schenströmska Herrgården innan skolans sista två veckor i december.
15e dec hade vi julavslutning och den sista kursen på skolan var avklarad. Jag fick VG i de två största blocken och var sjukt glad.
Fick lägenhet på Bomansgatan och kunde lägga den jakten till handlingarna.
Inte vad jag hade tänkt mig, men jag tackade glatt ja till den ändå, bara för att slippa fortsätta leta.
Slut på året, med ett ordentligt slag i ansiktet, jul och nyår var en enorm bergochdalbana som till största delen spenderades långt långt nere.
Men julen var fin i alla fall, nyårsafton jobbade jag, och året fick en väldigt oväntad och väldigt fin avslutning.
Och så va det med det.
2011 var onekligen känslornas år, det har gått upp och ned helatiden.
Mycket sorg och mycket glädje.
Mycket tårar och mycket skratt.
Men, det hade ju varit plant i några år så då blir det kanske så.
Och det har varit späckat av upplevelser!
Kan inte låta bli att lista några höjdpunkter:
Årets upplevelse: New York
Årets låt: Don´t stop believin med Journey. Och det är inte för att jag tycker om Journey.
Årets grej: Spotify Premium
Årets dryck: Staropramen Granat
Årets obekväma: Loftsäng
2012 kommer bli ett grymt år!
Och nu är det dags att sova.
Gonatt!
Back on track.
Det är nått alldeles psykiskt uppfriskande med det här med nytt år.
Allting känns så nytt och fräscht och oförstört.
Och jag måste ju längst ner i gyttjan innan jag kan ta mig upp igen, och nu är jag tillbaka.
På topp! :)
Har hämtat ut min soffa idag.
Så nu har jag ett halvt möblemang står i mammas källare och väntar.
Gött!
Ska bli så JÄVLA SKÖNT att flytta från det här råtthålet.
Imorgon får jag besök av husvärd som ska granska skicket på lägenheten.
Han lär inte kunna se den för alla grejer.
Och igår hade jag Jocke på besök.
Vi hann nog avverka de flesta samtalsämnen gällande livets stora frågor på en kväll.
Och jag kan bara vara SÅ lycklig för sådana vänner.
Och nu ska jag fila klart på min lilla årsresumé.
Jag kände att det va läge att skriva en iår..
e
Gäsp.
Har sovit hela dan.
Och badat pool hela natten.
Och idag är det nyårsafton.
Men vi hade nyårsafton igår eftersom vi ska jobba idag.
Men..
Underskatta aldrig den egna förmågan.
Man vet aldrig :)
GOTT NYTT ÅR älskade vänner!!!!
e
Förtränga.
Idag har jag bufflats på mellandagsrea och fyndat lite kläder.
Inte normala kläder utan sådant som annars är relativt dyrt, vilket gör det värt att trängas med en massa galna idioter.
Och så har jag städat hemma.
Och diskat.
Och tvättat.
Det gäller att hålla sig sysselsatt..
Dan!
Om det var dan före dan igår så borde det vara dan idag.
Jag sitter på soffkanten redo att åka hem till mor och fira jul.
Kniven jag fick i hjärtat igår sitter väl förankrad och kommer förmodligen sitta där ett tag.
Tajming är ju inte min starka sida.
Men jag ska försöka ändå.
För min kära mammas skull.
Okej.
Vi säger så.
God Jul på er :)
e
Kanske kanske kanske.
Kanske blir jag med lägenhet från och med imorgon.
KANSKE.
Och döm om min förvåning när dörren öppnas och Matilda Tjerneld står där.
Jaha, hej! sa jag.
Det va visst hennes lägenhet jag skulle titta på.
Och kanske blir jag med ny dator också vilken dag som helst.
Ska eventuellt byta bort mig gamla elgitarr mot en HP laptop.
Bara karln kan mejla tillbaka någon gång.
Så vi kan bestämma när och var.
Aa, näej. Jag skulle kunna lägga mig och sova igen.
Rakt av.
Kanske skulle göra det..
Hur mycket ska man behöva sova?
Undrar jag.
Igår låg jag däckad hemma hos mamma mest hela dagen, och idag har jag emellanåt legat däckad här hemma.
Eftersom jag har lite svårt för det här med att ligga still långa stunder så har jag sprungit runt och städat emellanåt, när jag har samlat en smula ork.
Så nu är det dammsuget och fint :)
Imorgon ska jag titta på en lägenhet på Bomasgatan halv elva.
Det är ju inte direkt centralt, men.. ändå.
Jag börjar tänka mig in i scenariot att jag inte kommer hitta något närmare centrum.
Det är ju omöjligt.
Och det visste jag ju.
Imorgon hade jag även hoppats att jag skulle kunna springa på stan, men det blir ju svårt eftersom jag aldrig kan få mina JÄVLA PENGAR.
Förstår inte att det ska behöva ta sån TID.
Så då får jag trängas med resten av böveln på fredag istället.
ICA Maxi, till exempel, kan jag tänka mig är en fridfull plats då.
Nähe.
Nu ska jag äta paj.
Hastigt ihopslängd av mig för en stund sen.
Sen blir det väl lite mera.. sömn!
Tjohoo.
Att vilja ha.
Jag insåg just att den här helgen bara handlat om en sak.
Och det är att vilja ha.
Vissa saker kan man köpa för pengar.
Andra inte.
Det är konstigt att man inte bara kan vara nöjd.
Eller är det då man lägger sig ner och dör?
Eller är det då man blir lycklig?
En sak får vi svar på imorgon iallafall.
Vad gäller det andra är det högsta växeln nu.
Av mina två..
Jahapp.
Det blev en sån natt ja.
Följt av en sån dag. Ja..
Jag skulle bara vilja lägga mig under en stor tjock madrass och inte överhuvudtaget existera på några dagar.
Men, nej.
Det är ju inte valfritt, det här..
Gudars.
Hemkommen, duschad och så vidare.
Jag har försökt äta makaroner.
Inte sen midsommar har det varit såhär pass.
Och just idag väljer dom att borra bort kakel i lägenheten bredvid.
Jamen, visst, fantastiskt.
Det känns som att dom borrar rakt in i och genom min lilla för tillfället geléartade hjärna.
Så jag ska fly hem till mor.
Hon borde dyka upp här vilken sekund som helst.
A, ja. Det va det. Det va ju roligt igår iallafall :)
Va äre här!?
Antngen muppar det sig eller så har det gjorts om här på sidan.
Och nu har jag dessutom fått nån slags annons som ligger och skymmer halva sidan.
Så jag inte ser vad jag skriver.
Ja, det va ju inte igår jag uppdaterade direkt.
Den här laj-laj-perioden som man kan kalla praktik, fast som inte direkt var någon praktik för min del, har nu övergått i skolgång och tidiga mornar och sena kvällar.
Och så lite jobb på det.
Ungefär samma mängd som innan.
Just nu håller vi på att avklara den sista kursen som hålls i skolan, vilket är helt sjukt skönt.
Och lyxigt.
Den heter ledarskap 3 och är grymt intressant, vi har suttit i princip hela dagen idag och analyserat sex människor som vi träffade hela dagen igår och hur deras personligheter påverkar deras ledarskap och vilka typer av ledare dom är.
Man är helt utmattad i hjärnan när man kommer hem.
Och. På lördag ska vi.. eller dom.. eller, ja. Vi, kan vi väl säga då, ha någon slags julfest för skolan på Harrys, vilken jag per automatik glidit in i festkommittén för, eftersom jag jobbar där.
Och jag tackar ju inte nej till att anordna fester, men jag hade inte tänkt att jag skulle behöva bry mig speciellt mycket den här gången, men så blev det inte.
Bla bla.
Man kanske skulle gå och lägga sig.
Imorgon bitti ska jag äntligen till Jeanette. Inget missat flyg den här gången..
Gonatt
Hur jävla dålig får man bli?
FAN.
Ja, här är jag sittandes, fortfarande i österland.
Flyget, det flög utan mig imorse, för vi sov över både ett och två larm.
Jag sover ju alltid med öronproppar och vaknar av larmet ändå, alltid, men inte den här gången uppenbarligen.
Inte herrn heller, men det förvånar mig mindre. Han sover ju som en död.
Så det sket sig med både cocktailutbildning och allt annat som jag hade planerat för de här två dagarna.
Nu får det flygas hem imorgon eftermiddag istället.
Lagom till quizet.
Nog för att det iochförsig är ganska trevligt att vara kvar en dag till, men det hade varit ännu trevligare att befinna sig på Cirkus just nu.
ÅÅÅH. Skitkorv.
I en lägenhet i Åggelby..
Om någon för ett sisådär år eller halvår sedan hade frågat mig var jag skulle spendera den här dan va kanske inte Åggelby det första jag hade pekat ut på kartan.
Men här är jag och det är jättetrevligt.
För er som undrar så är det en del av Helsingfors, så konstigare än så va egentligen inte det.
Jag är för tillfället här i eget majestät då Herr L är och sjunger smågigs på Stockmann.
Jag såg det första men kände att jag kunde avvara de andra två.
Ska möta upp dom på Järnvägstorget om ett tag.
Så just nu avnjuter jag en smärre orgie i internettande.
Och igår kväll fick jag avnjuta en fantastisk julkonsert, som bara var helt underbar.
Bästa sätet fick jag också.
Dom är ju faktiskt helt alldeles.. underbara människor.
Så totalt prestigefria.
Och anledningen att jag släpade med mig datorn hit var att jag skulle skriva klart ett skolarbete.
Så, jag kanske borde jobba på det lite..
Trötter.
Imorse var jag livs levande på plats i köket på Schenströmska herrgården vid den friska tiden 7.00.
Det skulle inväntas frukostbesökare, vilka började trilla in runt åtta.
Då hade jag hunnit dricka té och sätta en konferenssal för 15 personer.
Det va jättekonstigt att vara ute och gå till bilen imorse i bäcksvart mörker. Det händer ju inte allt för ofta att jag är uppe innan solen liksom.
Hjärnan visste inte vad den skulle tro.
Märkligt med stort M va det också att igår gå som besökare på en vocadokonsert.
De sjöng i foajén på konserthuset och jag och Åsa Boholm va där.
Och det va jättejätte-konstigt.
Men trevligt. Och roligt. Tillfreds. Och intressant. Väldigt intressant.
Och allt såntdär.
Men konstigt.
Ine helt oväntat.
Snart bär det av till öster igen.
På fredag närmare bestämt.
Och nu kanske jag ska bege mig till mor innan jag sjunker allt för mycket ned i soffdynorna.
Man blir ju faktiskt rätt trött av att gå upp på morgnarna..
So close.
Så nära en flytt har jag då inte varit hittils.
Så det kanske går framåt....(?)
Eller.. nått.
Aja.
Imorgon är det dags för en dag på Schenströmska herrgården igen.
Svarta byxor och vit skjorta har beordrats, och så ska bli. Det va längesedan den vita skjortan åkte på.
Och, nu har jag bokat och bekräftat datum. 4e januari är det dags. Lite skräckblandad glädje.. :)
Gonatt.
Vi vann!!!!
Två priser igår. Harrys alltså. På Style Awards.
Sjukt kul, vi va så jävla glada, det blev mousserande och en hel del annat på Cirkus igår, så riktigt genomglad ända in i hjärtat är jag.
Ett litet kvitto för allt vi sliter för, nog för att det är roligt, men att få någonting tillbaka som bekräftar att man faktiskt gör ett skapligt bra jobb... Det är kul!
Idag är det fredag och jag jobbar. Är grymt laddad!
Grymt kul är det också att jag hittat en liten själsfrände. Dom växer inte på träd och jag har inte många.
Det har börjat ordna upp sig lite.
Mycket tack vare LIA-plats. Det känns faktiskt oerhört skönt. Och jag trivs rätt bra. Trots bärande av bord och stolar :)
Det gör inte mig något.
Nu blir det ju restaurang i två veckor.
Nä man kanske skulle gå ner och byta om.
Snart.
Sitter med en Katrin på kontoret som är glad som ett barn på en lördag.
Det här förtjänar vi :)
Ha en underbar fredag!!!
e
Ett år.
Min dagbok från november 2004:
|
idag. Ons 24 nov 2004 21:49 Övrigt, 5 läsare totalt |
|
|
En annan kultur.
Nyss på väg upp från tvättstugan:
En afrikansk snubbe bärandes på ett flak krossade tomater stannar mig.
- Hello
Jag: - Hello
Han (med sitt bredaste leende): - Where do you live?
Jag: - Here (pekar mot a-porten)
Han: - Bla bla (oklart)
Jag: - You like tomatoes?
Han: - Yes I wen to the supermarket and wanted to buy something. (?) Can I cook for you?
Jag: - No thanks, I´m cooking myself. Have to go (försöker gå)
Han: - So when can I see you? Can I talk to you?
Jag: - Yes, you can talk to me when you see me.
Jag går.
Han: - Can´t I have your number?
Jag: No thanks, gotta go. Bye.
Dom är ju inte blyga iallafall.
Och det är inte första gången jag blir uppraggad av den mörkare variant av snubbar här i närheten, första gången vid cykelskjulet, andra gången på väg hem från ICA och nu i korridoren utanför tvättstugan.
Aja.
Jag håller faktiskt på och lagar mat. Har paj i ugnen. Ska undersöka hur den mår.
Trevlig fortsatt måndag.
e
Det händer grejer.
Helatiden.
Konstiga sammanträffanden och oväntade vändningar.
Men man skulle kunna skala bort allting, och man skulle kunna tycka att ingenting har någon betydelse förutom själva kärnan av allt.
Eller så har det det.
Eller så skulle man bli galen då.
Eller jag vet inte.
Äh.
Dravel.
Jag är för trött för att tänka.
Jag och Jocke va ut igår. Bara sådär. Det händer ju inte allt för ofta nu för tiden så det va mycket trevligt.
Jag har förstått att det är fars dag idag.
Jamen grattis. Far. Till att du är den största muppen av alla muppar.
För mig betyder fars dag en helt annan sak.
Och fortsättning på det kommer imorgon.
Ett år alltså.
Grattis.
Äntligen fredag!
Den här veckan har varit så konstig.
Spännande men konstig.
Nu är det fredag och allt återställs till det normala. SKÖNT!
Jag älskar verkligen fredagar.
Och just den här jobbar jag bar 18-03.
Det kommer bli grymt!
Ha en underbar helg, here it comes!
