Vardagsord - by emma

Japp.
Jag gör inte så mycket väsen av mig längre varken på bloggen eller någonannanstans, för plötsligt har jag ramlat in i en ny livsstil som innebär allt annat än att sitta och hänga med datorn i knät.
Jag har börjat min praktik på 12 veckor, vilket innebär att denna morgonhatande person ska tvingas upp i ottan i tre månader, packa sin kappsäck och ge sig av till fots ner på stan.
Hon har ju flyttat också, och har ingen bil, för den tvingas bo hos mamma under dessa tolv veckor.
Och jobbet rullar på som vanligt, vilket ju iochförsig är kanon, men det blir lite övermäktigt kan jag känna.
Redan.

Iallafall fick jag som jag ville och ska vara projektledare för ett projekt som jag också ska skriva om som mitt examensarbete.

Så det är ju roligt.
Det blev lite mycket lite plötsligt bara, så snabba puckar med att börja här. Efter att ha suttit mer eller mindre på rumpan i några månader så känns det som att få en 150 kilos häst kastad i famnen.


Och Korven har lämnat jordelivet.
Min älskade katt, som har varit som en hund för mig, sen jag va 13 år, fick somna in i måndags.
Och jag kommer aldrig mer få mata honom med skinka och höra honom säga "wäääää" med kraxande röst för att han inte kunde jama.

Det var skapligt jobbigt att säga adjö kan jag ju säga.




Men det är rätt kul att plötsligt få en massa kontakter i stan. Nyss pratade jag med Bosse på HM till exempel. Han ringde mig.
Och i eftermiddag ska jag ha möte med Carlforsska inför modeveckan.
Och kanske Claudia som är marknadsansvarig för Igor.


Aa, nej. Lite kaffe kanske..