Lowland.





Jag ser högst mycket fram emot den där dagen när jag kommer vakna upp och känna att jag kan andas igen.

Den kommer komma, det vet jag ju.
Jag börjar ju kunna det här nu.




Det är sånahär dagar jag funderar på om det va värt det. Att vara fri. Men det vet jag ju att det är. Det är inte så att jag egentligen verkligen funderar, men..


Jag saknar känslan av att vara älskad fruktansvärt mycket.






e





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0