Vardagsord - by emma

Mitt nya mobila internet som jag äntligen fått tummen ur röven och beställt har installerats på två röda och verkar fungera utan problem.
Det va väl det första idag i så fall.

Japp, jag vältrar mig i pessimism, just nu orkar jag inte med något annat.

Jag är iallafall hel och vid liv, sittandes i min säng i Märsta som gulliga Anneli bäddat till mig med lånelakan.

Mitt lilla bohag som jag lyckats släpa hit under dessa passerade Arlanda-veckor togs hem i fredags och nu har jag bara med mig det ytterst nödvändigaste eftersom jag ska åka till Tyskland med vocado på torsdag och sedan inte återvända hit något mer.
Helst iallafall.
Kanske lämnar jag datorn.
Då får jag åka och hämta den i så fall.
Vi får väl se.

Tilläggas kan också att jag ska på denna lilla tripp UTAN mitt pass eftersom det är spårlöst försvunnet.
Jag med min förvirrade hjärna fattade ju inte det förrän ganska sent ikväll när jag var i startgroparna att börja dra mig till stationen, så istället för det tidigare tåget blev det hetsjakt. Men utan resultat.
Och under min senarelagda tågfärd har min stackars mor stått och gått igenom varenda banankartong med grejer och vänt på varenda pryl, men utan resultat.


Så, det återstår att se om det blir spännande eller inte.
Jag skulle kunna klara mig utan den spänningen känner jag.


Och nu är jag hungrig igen.
Jag skulle kunna räkna på min ena hands fingrar vad jag har ätit den här helgen.
Kan va därför.

Nu ser jag nog snart i kors.
Jag tänker INTE åka till Arlanda i ottan imorgon, jag kommer när jag kommer.
Såhär på sluttampen tar jag mig lite friheter.

Satte. Gonatt då.


E